Stållaven blev inget minnesmärke
 

På kvällen den 7 juli 2005 slogs stållaven ned. Knappt någon visste om att det skulle ske just denna dag.

Piteå-Tidningens Bertil Sundqvist skrev den 22 juli 2005:
Fotografen och frilansjournalisten Maria Söderberg har arbetat med att dokumentera slutskedet av gruvdriften och nedläggningen. Hon väckte tanken på att gruvlaven skulle kunna bli ett minnesmärke över 60 års gruvdrift i Laisvall. Men så blev det inte utan gruvlaven såldes som skrot till en skrotfirma.
Den 7 juli skars lavens ben av och sedan drogs den omkull av en grävmaskin. Maria Söderberg tycker det är sorgligt. Därför bjöd hon in de "närmast sörjande" till en gravöl i Laisvall på torsdagskvällen. Söderberg konstaterar att det "till följd av industrikulturellt oengagemang i Norrbotten, samt en del andra saker aldrig blev något minnesmärke för nuvarande och kommande släkten".
Den större betonglaven kommer inte att rivas förrän nästa år.
- Vi hinner inte göra det tidigare. Nu jobbar vi med att montera ner byggnader som ska flyttas till Blaikengruvan och till Umeå, säger Björn Johansson, platschef i Laisvall.

 


Gravöl på Laisvall Fjällcamp den 21 juli 2005. Många inbjudna kunde inte komma (det var ju mitt i semestern) men dessa var med och "firade" stållaven med middag, Souvas.
Från vänster längst upp: Esbjörn Lindström, Ingemar Wikström, Björn Johansson, Kjell Jonsson, Benny Larsson, Per Stenvall, Kristina Lindström, Jim Lanstedt.
Raden nedanför: Gurli Jonsson, Rolf Marklund, Ulla Dahlberg, Anita Johansson, Eva Quist, Björn Johansson, Eva Wikström, Maria Söderberg.
Raden längst fram: Kjell Sundström, John Sundström och Ingerid Almqvist, föreningen Framtid Laisvall.
Foto Maria Sundström.

 
 
Tillbaka till första sidan.