"När pappa jobbade eftermiddag kunde jag inte sova förrän han satte nyckeln i dörren halv tolv".
Maria Nilsson var ofta rädd att det skulle hända något i gruvan. Så fort telefonen ringde efter nio på kvällen ryckte hon till.
Minnena av uppväxten i Laisvall slog emot henne när hon tillsammans med sin bror Thomas och hans fru Birgitta besökte Laisvall i slutet av juni 2001.

Dagen började med ett kärt besök hos Alsy Löfbom. Våffelfatet var skyhögt.
Thomas och Marias föräldrar Kjell och Ingegerd umgicks med Alsy och Helge.
"De och deras pojkar Leif och Lars var ett stående inslag i min uppväxt", berättar Thomas som minns spännande fiske- och båtturer i Båtsjaur.
Idag finns bara Alsy kvar: Kjell dog 1995, Ingegerd redan 1983 i svår reumatisk feber och Helge 1996.

Thomas och Marias pappa Kjell kom till Laisvall 1957 och var med om att driva tunneln under Laisan.
Han skrotade ofta. Under det guidade besöket i gruvan - under ledning av Bertil Holmqvist (tack för all tid vi tog av dig!) - träffade de Andreas Norén. Han är 26 år, men har redan hunnit arbeta sex år i gruvan.

Inne i myggtältet hos Astrid Lundström på Nadokvägen dundrade skratten, så gott nu skratt kan dundra i ett myggtält. Astrid är gammal skolkamrat till Maria.
Astrid och hennes man Anders och barn stortrivs i Laisvall. Livet tar absolut inte slut med gruvans stopp.
Det måste finnas en fortsättning.

 
Om du vill skriva till Thomas Nilsson, som idag bor i Piteå och arbetar som pyskolog, har han mailadress:
thomas@spelinstitutet.se

 
 
Tillbaka till första sidan.